Det kommer ett rejält ösregn och jag sätter balkongdörren på glänt.

Hämtar mig kaffe i köket och hör höga jamanden och ser min vän på fönsterbläcket.

Svart i ögonen av rädsla och så blöt i pälsen söker han min hjälp.

Mitt hjärta har sen länge smält för denna lilla vän som bor granne med mig.

Under hela sommaren har vi bekantat oss.

Lekfull och social. Vill bli klappad och kelad med.

Han hälsar på varje dag, sitt revir, som min uteplats blivit för honom.

Han kommer in då jag öppnar dörren, ynklig men tacksam.

Hoppar upp i soffan på fårskinnet, slickar sig torr och somnar.

Spinner så gott och högt då jag pratar med honom och stryker han över pälsen.

Han har varit ute hela natten enligt matte så visst, han får sova ut här.

Han får gå när han vill.

För det är ju så katter är, självständiga individer.

Så började min morgon, en spinnande katt i soffan bredvid mig.

Och jag med morgonkaffet och vaknandes så sakta.

Godmorgon.

 

BIRGITTA

12 augusti 2014 11:25

Lillgubben som är så söt. Var glad att du fått en liten bonuskatt.

http://mittlividurochmoll.bloggplatsen.se

Magdalena Ahl

12 augusti 2014 11:30

Jo, han är så go och mysig min lilla vän.
Här gonas det på fortfarande. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...