Igår kväll fick jag besök av min vän.

Där i sena småkalla novemberkvällen hör jag rörelse utanför mitt fönster.

Kikar ut genom fönstret i balkongdörren, öppnar sakta och in slinker den fyrbenta.

Och han åmar sig, stretchar som han sovit där ute och stryker sig efter allt inomhus.

Sätter sin doft på vad han kommer åt och spinner.

Nu ses vi inte så ofta sen hösten gjorde entre´.

Då inomhuslivet för säsongen startar kurar han säkert inne så som jag gör.

Han söker av alla rum, ett efter ett och däremellan kommer han förbi mig där jag sitter i soffan.

Han har vuxit min lilla vän och är nu stora karln, han är lite fjölig.

Så där som precis färdigväxta, könsmogna kattkillar blir.

Här får man passa fingrarna då man kliar han, det är nära mellan lek och allvar.

Undrar hur det ska bli då nya hyresgästerna flyttat in där till Advent.

Om han känner deras doft innan han söker komma in.

Att han hinner med att dom har en liten hund och att den är snäll med honom.

Han bor med en annan liten hund så vanan har han, men ändå.

Undrar om han kommer sakna mig som jag kommer sakna honom.

Känner han igen mig då om jag hälsar på i kvarteret.

Min lilla, lilla vän som blivit så stor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...