Lite svagt anar jag en söt blomdoft, när jag böjer mig ner över dom blå.

Blundar och drar in ljuvligheten som påminner om sommarängar.

Försommarlängtan rusar snabbt till hjärtat, också minnet från en lycklig tid.

Så då och där hamnar jag i kärlek och sorg.

Som så ofta förr och om igen.

Då lyckan var stor och kärleken för ohanterbar.

Förundrad i mitt vemod.

När ska det ta slut.

Kommer det någonsin klinga av.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...