Jag tog mig en vandring under kvällen igår.

Följde vägar och stigar med ögonen i dikeskanten.

Dom vilda blommar för fullt nu och det är hisnande vackert.

Alla sorter och färger som en målares palett.

Och dofter som från ett parfymeri.

Efter en dag av sol och mycket vind så kommer regnmolnen in och det är närapå vindstilla.

Då är det nästan som skönast där i dikena och vägrenen.

Och så intensiv den här blommande tiden är, snart börjar det vissna.

Mina tankar och minnen snurrar på, för jag blir alltid så berörd av naturen, det vilda.

Nu vill jag stanna upp allt, låta detta vara nu och för lång tid.

För här där jag går så fattas mig något, och samtidigt har jag fått något annat.

En känsla av en gåva, en rikedom och en andlig upplevelse.

Hjärtat och själen har snart hitta sin rytm igen.

Tanken och viljan är stark.

Nu och här och så jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...